LIVEBLOGG FRAN AUSTRALIEN

Amanda's back! Sa heter ett av Tremas fotoalbum pa facebook. Jag ler alltid lite nar jag laser det, for jag tanker alltid pa att det heter Amandas rygg. Fast det syftar pa att jag ar tillbaka. Jag borjar detta blogginlagg med att saga, i min allra ommaste ton, att Amandas rygg ar tillbaka.

Inte i Sverige dock, men pa bloggscenen.

Jag laser en del bloggar. Ibland. Nar jag sitter pa jobbet och inte har nagot att gora, eller har nagot att gora som jag inte orkar med, sa laser jag bloggar. Pa bussen nar Proffset har slut pa batterier. Jag tycker for det mesta om att lasa bloggar, men ibland inte. Ibland vill jag inte hora, jag vill inte vara medveten. Jag vill inte lasa orden om hur ni lever mitt liv. Da tar jag en paus.

Manga av mina vanner bloggar, manga gor det inte. Jag agnar andlosa timmar at att bladdra mig forbi youtubeklipp, fyllerapporter och hemliga halsningar at olika hall. Jag skrattar en del, men inte hogt, jag skrattar aldrig hogt for mig sjalv. Jag laser en del av mina manliga vanners bloggar som till storsta del drivs av att fa ligga. Inget ont om det, men jag far djupa veck i pannan nar jag laser hur accepterat det blivit att skriva om tjejer. Tjejer som ska liggas med, tjejer som ar fula, tjejer som ar under nagons niva. Vem har ens en niva? Tjejer som ni bjuder pa en drink, men sedan far en diss i nagons blogg om hon inte foljer med hem. Tjejer som sjalvhjalp, helt plotsligt det stora som fattas, som gor till eller fran i vagspelet mellan katastrof och total lycka. Jag far djupa veck i pannan, nagra till graa har och nagot att tanka pa i bilen mellan Albany och Perth. Sanningen ar ju att det ar inte dom, det ar inte tjejerna, det ar ni. Och inte pa det dar underbara kokainsattet.

Hursomhelst, det var en parantes i denna gastblogg. Vad jag ville komma fram till var att jag ar glad att Jesper borjat blogga igen. Det ger mig ett nytt forum, och jag alskar nya forum.

Jesper ar en rolig bloggare. Han ar rolig overhuvudtaget faktiskt, i alla fall nar han hanger med mig. Nar ni andra har Jesper, ar han lika rolig da? Jag skickar ett sms om dagen till Jesper. Detta ar ingenting han bett om, jag tror till och med att han tycker det borjar bli lite jobbigt, men jag skickar dom anda. Dessa sms handlar dessutom bara om mig sjalv. Det kan lata sahar: Hej Jesper. Idag har jag blablablazzzzzblablabla. Hejda Jesper. Vi hors imorrn. Jag liksom tvingar honom att vara med pa den har resan, vare sig han vill eller inte. Det underhaller mig.

Nu ar det ju faktiskt sa att denna blogg ar en djurblogg. Jag tycker den har tappat traden litegrann, men jag ar har for att flytta tillbaka fokus till vad allt egentligen handlar om. Sen tycker jag att du ska fortsatta med det, Jesper Jesper Lublin, istallet for att gora detta till annu en blogg med stark underton av hur fittiga tjejer kan vara nar dom inte vill ligga, trots att killar som bjuder pa ol men inte pa frukost ar det mest oemotstandliga vi tjejer har att utmanas av pa denna jord.

Jag ar alltsa i Australien, vilket man skulle kunna beskriva som en djurens kontinent. Hittills har jag spanat foljander arter: Pingviner, Kangurus, Quakkas, Pungdjur, Papegojor, Krakor fran helvetet, Ormar, Fiskar och Lamor. Pingviner ar min favorit hittills. I huset dar vi bor har det aven dykt upp tva rattor.

Det hela var mycket obehagligt da Boris, som bor har, vaknade en natt av att en ratta satt pa hans ansikte. Hade det varit jag hade jag stallt mig upp och skrikit i hogan sky (det hade ni andra ocksa, tro inget annat), men Boris tog tag i rattan och kastade ut genom fonstret, rokte en gigantisk joint och somnade om i godan ro. Dagen efter hittades en dod ratta i poolen. En annan ratta.

Saledes ar jag livradd for att sova i det har huset just nu, men det ar anda battre an att sova i taltet eller bilen.

Forutom att skrammas ar djur till for andra saker ocksa. Till exempel ar dom manniskors basta vanner, bara for att vi manniskor aldrig riktigt lyckas vara tillrackligt bra mot varandra. Sa kan man rida pa vissa djur ocksa. Oftast hastar, men jag var tillsammans med en kille pa Gotland for lange sedan vars foraldrar hade en kennel med massa lurviga gra hundar som ser ut att heta morfar. Dom brukade han rida pa, men han var ganska liten och klen ocksa. Man kan konservera djur och halla sprit pa dom, som ormspriten Louises foraldrar har i sitt lasta barskap. Man kan ata djur, fast det gor inte jag just for tillfallet. Man kan vara allergisk mot dom och man kan mysa med dom. Man kan mata dom och begrava dom som dott. Och sedan dricka en gravol for alla vara lost ones. Hur som helst, ar djur lika mycket manniskor som vi ar djur. Och man ska vara snalla mot varandra, det ar viktigast. Man ska byta nummer och bjuda pa frukost, man ska plocka upp efter sig i tanto.

Solen skiner har for forsta gangen pa typ en vecka. Det ar skont, och jag ska alldeles strax ga ner och lagga mig vid poolen med min hatt och min sarong och lyssna pa lite Fever Ray. Ikvall ska vi ut och festa for andra gangen sedan vi akte, vilket betyder att du och du och du kan forvanta dig ett fyllesamtal. Sist jag var full ringde jag till Jesper och hickade och svamlade i en timme utan att minnas nagonting alls forutom att jag vid upprepade tillfallen havdade att jag inte var full. Jag ljog, jag var aprak. Jesper forstod att jag ljog, men han tyckte det var okej anda. Sadan ar han. Imorgon foljer alltsa bakfyllan och i och med den en hel del glass, bad i vagorna och cocacola i graset. Berattar jag detta for nagon anledning? Nej, absolut inte, jag forvantar mig inte ens att ni ska orka lasa hela inlagget, an mindre att ni faktiskt ska vara intresserade. Det ar bara det att det ar just sahar jag sett framfor mig att man gastbloggar.

Pa aterseende,

Hej fran Amanda